Ironman Austria-Kärnten – del 2

Klockan ringde kl 03.45 och jag tassade upp för att inte väcka Rebuz. Smörjde in hela kroppen med vaselin och drog på mig tävlingsdräkten och gick ner för att äta frukost. Min pålitlige taxichaffis Habib hämtade mig sen kl 04.45 och vi åkte ner till startområdet. Efter att ha kollat till cykeln och kollat att däcken var ok, fyllt på vätska och lagt i den sista näringen i påsarna så gick jag ner mot simstarten. Jag hade ganska gott om tid vilket kändes skönt. På vägen ner stötte jag på Paul Kaye och vi pratade lite om hans knäoperation samt lite inför dagen. Kul att han kände igen mig :).

Simningen

Jag ställd mig i 1:10 startgruppen och pluggade in silikonpropparna och började mentalt förbereda mig för simningen. De hade annonserat ut vid femtiden att det blev våtdräkt. Får min del hade det nog kvittat vilket som. Jag vinner inte jättemycket på våtdräkt i tid och hade nog snarare vunnit på swimskin, även om det kräver mer energi att simma utan våtdräkt. Jag startade ca 07.00 och kom ganska snabbt in i en bra rytm och ett par fötter att följa. Det var dock lite knöligt att navigera, i alla fall efter vändningen. Jag upplevde banan som ganska otydligt markerad. Hamnade även i en klunga som drog åt helt fel håll i ca 2-300m. När vi väl kom in kanalen gick det snabbare samtidigt som det var så trångt att man omöjligt kunde passera någon. Det var några “italienare” som slogs något enormt och körde en massa fula knep . Bla drog en ner min dragkedja vilket gjorde mig enormt irriterad. Att försöka dra upp den igen var helt uteslutet så jag vevade på. Jag kom upp ur vattnet på 1:16.51. Inte helt nöjd med det.

Cykeln

Uppe vid växlingen var det kö och överfullt i tältet och ganska rörigt. Jag ställde mig utanför och bytte om och sprang sedan genom tältet och ner till min cykel. Sprang sedan med cykeln ut genom växlingsområdet. Första delen på cykeln kändes enormt bra och benen kändes relativt pigga. Jag hade gjort en kucklimuckmedicin och fyllt upp en av mina flaskor med vilket jag i efterhand är enormt nöjd med. I den hade jag 8 gel + tre magnesium och vatten. Inget kladd och meck utan enbart en klunk då och då.  Fram till Rosegg är banan svagt böljande och ganska snabb, sen kommer man de första backarna. De är i och för sig inte så tuffa, men med mina sega backben så tog det. Försökte sen trampa på i nedförsbackarna så att de kulle hinna återhämta sig.

Banan går ihop igen i Rosegg för att sen via några några fler backar ta sig tillbaka in mot växlingsområdet. Det andra varvet vågade jag trampa på lite mer och jag tog några placeringar på vägen vilket kändes bra. Målet att komma in under sex timmar insåg jag tyvärr inte skulle gå utan jag kom tillbaka till växlingsområdet igen efter 6:26:35. Inte helt happy med tiden, men då jag inte kunnat träna fullt ut månaderna innan så var jag ändå nöjd att jag lyckats hålla ett ganska jämt snitt.

Löpningen 

Lite ovant med en två varvsrunda men rent mentalt var det ganska skönt. När jag sprang ut från växlingsområdet så vågade jag knappt känna efter. Hur kändes foten? Skulle det gå? Glatt överraskad så insåg jag att den kändes helt ok. Löpbanan är ganska snäll och rätt kul då den är varierad. Jag tycker att det går så mycket enklare att springa om jag inte behöver tänka för mycket. Det gick inte så fort att springa men jag kunde springa hela vägen. Om man ser till att jag inte kunnat springa innan så gick det riktigt bra. Samtidigt var det lite frustrerande att inte kunna trycka på och åka tempot utan att riskera att benen bara dog. Det var bara att mala på och göra det bästa av situationen. Mitt mål att komma in under fyra timmar insåg jag ganska snart att det inte skulle gå. Jag är ändå nöjd att jag inte tvingades att gå utan kunde springa på hela vägen.  04:50:46 sprang jag över mållinjen och tog emot min fjärde medalj på Ironman distans.

Ironman Austria var ett kul lopp även om jag inte klarade av mina mål. Jag gillar omgivningarna och det är härligt att kunna omges av så fina omgivningar innan och under race. Loppet är ganska krävande och motståndet är stentufft. Tjejen som vann min åldersgrupp kom sexa totalt av alla tjejer. Banan är kul och varierande. Det enda jag hade velat förändra är simbanans utmärkning samt växlingsområdets utformning då det blev köbildning. I övrigt fungerade allt utmärkt. Jo, förresten en sak till. Det var enormt mycket drafting och jag såg inte domarna lämna ut ett enda kort och när jag kom till Penalty box så stod det enbart en stackars kille där. Det borde varit smockfullt! Ibland känns det som om de inte tar draftingregeln seriöst på Ironman.

Jag vill rikta ett sista tack till mina föräldrar för att ni följde med ner till Klagenfurt och hjälpte mig med Rebuz, till Trispot för att ni stöttar mig, till Nico för bra coachning och till min fantastiska triklubb Terrible Tuesdays.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *