Drygt sju veckor kvar

Det går inte att låta bli att ryckas med i preracekänslan på Facebook just nu. Det känns som om alla mina vänner är på väg ner mot Kalmar. De packar, kör, ställer de sista frågorna om tävlingen m.m. Förberedelserna är i full gång och Facebook fullkomligt skälver av nervositet och spänning. 

Samtidigt sitter jag och gör min planering fram till mitt stora datum i höst – den 5 oktober. Då går starten i IM Barcelona och jag vet redan nu att det kommer vara en ganska nervös tös som står på startlinjen och undrar om hon är tillräckligt förberedd. 

Den här veckan är det en högintensiv träning med korta pass med hög effekt som gäller. Det passar ganska bra då jag inte har någon barnomsorg och inte kan lämna lilleman mer än någon timme i taget. Det är ett evigt pusslande där hans och mina behov måste få utrymme. En mental vågskål som måste vara i balans för att det ska fungera. I måndag var därför Alexander här hela dagen och vi var på Andys Lekland hela morgonen. Då kunde jag passa på att attestera fakturor och kolla jobbmailen samtidigt som Rebuz fick leka med en av sina bästa vänner. På kvällen åkte vi till Eriksdalsbadet och lekte och busade i en timme innan jag satte på mig badmössan och simmade ett pass med SCT. Under tiden fick Rebuz titta på film och äta picnic, vilket han tycker är supermysigt. En bra och balanserad dag helt enkelt. Min strävan är att alla dagar ska vara så, men…ibland är det svårt. I övrigt har jag hunnit med löpintervaller i Ågesta och cykelintervaller på trainern så benen är lite möra efter all syra. 

Nästa vecka och veckan efter är det distansveckor. Dvs många timmar och lägre tempo. Det ska nästan bli skönt samtidigt som det är svårare att få ihop med ett heltidsjobb och 100% ansvar för barn. För att få ihop det krävs en minutiös planering med allt i från tider till vilken mat vi ska äta och vilken dag. Om jag är nörd, jo, det är jag nog, en rätt stolt sådan. För jag ska ta mig till IM Barcelona och jag ska klara av det. Inte bara på håret utan jag vill ha en behaglig resa och ha så kul jag bara kan ha på vägen. 

Många undrar varför man utsätter sig för detta. För mig är det inte bara ett lopp, utan en livsstil. Det är så här jag väljer att leva mitt liv och jag trivs med det. Jag behöver inte hänga på krogen varje helg eller sitta i soffan och glo på TV-program som inte ger mig något varje kväll. Det finns så mycket mer att uppleva och känna. Frihetskänslan av att simma i öppet vatten, pirret i magen när man svänger ner för en brant backe på cykeln eller den underbart härliga känslan i benen efter ett långpass löpning. 

Så därför betyder det så mycket mer för mig att se alla underbara vänners uppdateringar om IM Kalmar. Snart kommer deras belöning efter allt hårt slit och jag vet att jag kommer fälla en tår när de passerar mållinjen på söndag. För det är en fantastisk sport med fantastiska atleter. 

(Bilden är lånad från Sveriges Radio)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *