Intervaller på Torvalla IP

Jag håller sakta på att lära mig omgivningarna kring RO och idag var det dags att upptäcka en ny idrottsplats, Torvalla IP. På menyn stod 20*30/60, dvs tjugo stycken trettio sekunders intervaller med sextio sekunder mellan i lugnt tempo. Jag har tidigare försökt att köra dem i Ågesta, men det är lite för kuperat för att det ska vara optimalt.

På vägen dit så slog lilleman och jag vad om att han inte skulle orka springa sju varv, dvs 2,8 km, under tiden jag sprang mina varv. Efter lite förhandling så kom vi fram till att han skulle få 100 kr om han klarade det. I ärlighetens namn så var jag lite skeptisk, men han var så säker på att det skulle gå så jag höll god min samtidigt som jag verkligen hoppades på att det skulle gå bra. Jag vill ju att han ska tycka det är kul att springa och inte förta sig. Det är nästa en kilometer längre än vad han någonsin har sprungit.

2014-08-14 15.01.26

Väl framme vid Torvalla IP så började jag med att värma upp och lilleman for i väg i ett rasande tempo. Ni skulle sett minen på gänget med tioåriga grabbar som han spurtade förbi. Några av dem blev lite peppade och det var kul att se. Två varv var snabbt avklarade och jag hade inte ens hunnit värma upp än. När jag påbörjade min första intervall hade han dock tappat gnistan en aning och satte sig i längdhoppsgropen och lekte lite med sanden medan jag slet med med de första tio intervallerna.

Hälften igenom mina intervaller drog han i väg igen och tog två raska varv till och var nu uppe i fyra varv. Det fjärde varvet följdes av ett lite lugnare varv och han satte sig på en trappa på bortre sidan en stund. När jag passerade så lämnade jag över mobilen till honom och han tog bilder och skrek och peppade när jag for förbi. Behöver jag säga att det var en tröttare och tröttare mamma som kom förbi. Bilderna talar sitt tydliga språk…

2014-08-14 15.30.58

2014-08-14 15.32.58

När jag passerade på min artonde intervall så peppade jag honom lite så då tog han ett varv till. Det var nu bara ett varv kvar och jag var klar. Rejält trött i benen efter att han kubbat 16 km/h respektive 10 km/h i närmare fyrtio minuter satte jag mig och stretchade. Då hörde jag ett kaxigt “ja, men jag har ju bara ett varv kvar” och sen for han i väg igen.

Jag är enormt stolt över min lilla kille. 2,8 km är mycket för honom och han fixade det lätt som en plätt. Han slukade visserligen allt vatten i flaskan, men inte något gnäll utan målmedvetet rätt in i mål. 

Han är väl värd sina hundra kronor och nu är han snart klar med sin insamling till sin efterlängtade Gruva från Lego. Eller som han sa precis innan han somnade “Nu mamma ska jag bara gå ut med Rufz tio gånger till och tömma diskmaskinen tre gånger, sen är Gruvan min”.

Natti natti min Prinz, sov sött och hoppas du drömmer fina små drömmar om ditt bygge.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *