Mot Amsterdam Marathon

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag bestämt mig för att springa marathon A till Ö och snart är det dags att påbörja denna utmaning som kommer att ta mig ca 20 år att genomföra. Galet tycker vissa, men för mig är det mer ett äventyr där jag kommer att få möta en massa härliga människor och se en nya platser.

När jag skulle välja mitt A lopp så var det ganska enkelt. Jag har länge haft en önskan att springa Amsterdam Maraton och det ligger  dessutom en barnfri helg och så pass nära att jag kan åka över helgen. Som ensamstående så är det ett evigt pusslande med tider så det gör att valmöjligheterna är ganska begränsade. Så även om jag skulle vilja springa Boston som mitt B lopp så går det det inte. Jag får ta det loppet som ett bonus marathon när Rebuz blivit större helt enkelt.

Den 16 oktober går i alla fall startskottet i Amsterdam marathon och idag påbörjade jag träningen igen efter en välbehövlig vila efter Ö till Ö. Målet i Amsterdam är att ta mig i mål under 3:50. Jag har tidigare sprungit på några minuter över fyra timmar så det vore så grymt kul att få spräcka sub 4 och gärna med ganska bra marginal.

För att klara det så måste jag öka farten. Mitt trivseltempo är helt enkelt för lågt. För att kunna åstadkomma det så har jag fått ett antal pass av min coach Sten som kommer utmana mig. Det blir ett antal lite snabbare pass på 45 – 90 minuter per vecka där jag försöker lägga mig runt 4:45 min/km, 4*4 min intervaller på 13,3 km/h samt långpass med några tempohöjningar. Parallellt med ovan så kommer jag att köra en hel del ben och fotstyrka (sam plyometriska övningar) samt core.

Tiderna får jag från Sten men jag använder också en app som heter McRun som är väldigt bra. Dagens pass var på 45 minuter och det kändes riktigt bra. Inte riktigt så snabbt som jag hade velat men kroppen kändes riktigt bra och det finns att ta av. Foten som jag stukade innan Ö till Ö blir bättre och bättre varje vecka och nu kan jag springa utan tejp igen.

 

Det känns så grymt kul att våga sätta mål. Jag har allt för länge fegat och varit nöjd. Inte riktigt vågat sticka ut hakan och tro på mig själv. Mitt självförtroende är på väg tillbaka och det känns riktigt bra. Att våga sätta ett tufft mål och riskera att inte nå hela vägen. Hur jag hamnade i självömkansträsket kan jag berätta om en annan gång. Nu är det framåt som gäller. Ingen idé att blicka bakåt och sörja det. Givetvis så har jag funderat en hel del på min kammare kring hur jag hamnade där, men snarare med fokus att inte hamna där igen än att älta. Det har aldrig varit min starka sida.

Nej, nu måste jag nanna. En annan viktig del inför Amsterdam. Att sova ordentligt. Kroppen behöver vila när man utsätter det för prövningar :-). Dessutom så är det ju så grymt skönt att sova. Jag tror jag blivit tonåring på äldre dar.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *