What doesn’t kill you, makes you stronger

För några månader sedan fick jag en länk skickad till mig som handlade om att bara en av tio dog av bröstcancer. Jag hade upp till den tidpunkten inte ens tänkt tanken att jag skulle dö utan jag skulle bli frisk. Fokus var snarare på att försöka bli mitt bästa jag för att orka, både fysiskt och mentalt. Så klart fick länken mig att börja oroa mig och jag somnade med en lätt panik känsla den natten.

Jag vaknade dock dagen därpå lite lätt förbannad. Varför hade jag skadat mig så illa genom att läsa artikeln? Det var ju enormt onödigt. Jag behöver inte veta att 9/10 överlever utan det jag behövde fokusera på var det som skulle hända härnäst. Det är ju samma om man har som mål att genomföra en Ironman, man kan ju inte börja med att läsa på hur många som bryter. Det ger ju inte direkt bra förutsättningar.

För att ta mig igenom så har mitt fokus hela tiden varit att sätta upp nåbara men utmanande mål. Innan operationen var det att må så bra som möjligt och inte oroa mig. Målet var att bygga en så god självkänsla och en trygghet. Metoden jag valde var att jag skrev vad jag hade gjort bra den dagen varje kväll innan jag somnade . Tre små enkla meningar per dag som blev snabbt blev över sextio positiva saker. Varje morgon läste jag igenom allihop vilket gjorde att precis innan operationen hade en riktigt bra känsla i kroppen.

Efter operationen fick jag inte göra någonting fysiskt och det i kombination med att gå omkring med en äcklig topp dygnet runt gör inte att man känner piggare och fräschare. Så fort som jag fick drog jag igång träningen med fokus att komma i samma form som innan operationen. Om man är lite nördig så var det enormt intressant att se att det tog nästan exakt dubbelt så lång tid att bygga upp det jag hade tappat. Dvs det jag tappade på tre veckor tog mig 5 veckor att bygga upp igen. Lagom till strålningen kände jag mig i ganska rimlig form igen och gissa om det kändes som en seger.

Tjugofyra strålningar under en femveckors period är tufft. Inte så farligt fysiskt men mentalt. Jag gick in en bubbla och bara tog mig genom det. Cyklade dit, låste cykeln, gick genom korridorerna, satt i väntrummet, klädde av mig, låg ner i tio min, klädde på mig, vandring genom långa korridorer, låste upp cykeln och sen vidare mot jobbet. Cyklingen blev min meditation. Jag fick röra på mig och samtidigt vila hjärnan. Stresståligheten under den hör perioden var inte speciellt hög så det var enormt värdefull tid. Jag kände av det enormt tydligt och när man är van att klara det mesta så är det så frustrerande att inte funka som vanligt.

Det syntes ju inte inte på utsidan så på jobbet flöt att på som vanligt, tills dess att det inte gick längre. När ytterligare arbetsuppgifter lades på utan att något försvann så sa hjärnan ifrån. Det blev att dra ner på stimuli och belastning. Genom att jobba hemifrån två dagar i veckan så blev det bättre. Jag fick inse att jag inte hann med allt. Det blev att hårdprioritera. Givetvis finns det alltid dem som tycker man prioriterar fel saker och att man borde göra deras saker först och att deras är viktigast, men viktigast är faktiskt att må bra. Dessutom fick jag hoppa över vissa arbetsuppgifter som helt enkelt inte gick. Jag klarade tex inte att skriva långa texter  eller att få ihop rapporter som krävde analys. Jag kunde springa på i mitt ekorrhjul, men inte strukturera om eller leda förändring. Maslovs behovstrappa är enormt bra för att illustrera det som händer. Man ser till att göra det som är “livsuppehållande”. Nirvana får vänta. Detta var svårt för omgivningen att förstå. Man verkar pigg och glad och kan aktivt delta i diskussioner men inte svara på mail som är längre än tre meningar och än mindre formulera ett sammanhängande svar.

Nu är jag snart ute på andra sidan tunneln. Det har varit enormt lärorikt och jag kan nu se tillbaka på hur det var och analysera varför jag gjorde som jag gjorde under den här perioden i mitt liv. Jag skriver ner mina tre bra saker och går vidare. De tre sakerna ska jag bära med mig i resten av livet. Puss på er och ha en riktigt bra dag. För det kommer jag att ha.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *